Inga vita dunbollar
Sur trattkatt!
Det blev inga vita dunbollar efter Sessan, nu är hon nämligen kastrerad. Vi övervägde rätt länge att låta henne få kattungar, tänk vilka söta små vita dunbollar det blivit! Men tillslut insåg vi att vi inte skulle ha tid och dessutom skulle bli så fästa vid dem att det skulle vara hjärtskärande att skiljas från dem. 
Igår blev det alltså gjort och Sessan kom hem, något trött, men inte värre än så (både Zello och Pocke vinglade som om de vore fulla när de kom hem). Vi bad att få en tratt även om de sa att det inte skulle behövas… Med tanke på vår tidigare otur med Zello och Pocke så ville vi inte uppleva samma sak igen – infekterade sår, sprucken pung och mediciner…
Nu är det väldigt skönt att slippa höra Sessans klagosång efter en karl, hon har löpt, jamat några nätter och vankat omkring som en osalig ande. Men nu är den onda demonen borta och det är frid i vårt hus igen… 
Vill också än en gång tacka Blekinge Smådjursklinik för trevligt bemötande!