kembring.net

Namn: Buffis

 

Född: 2001?? (kom till oss 19 mars 2006, så det var hans födelsedag)

 

RIP: 090907

 

Ras: Huskatt

 

Färg: Brunsvart, med brunsvart/vitt ansikte, brunsvart/vit nos, vit haklapp, vit mage och vita strumpor på tassarna.

 

Egenskaper: Lat, pratig, gnällig, kärleksfull, sällskaplig, ville hålla koll på allt som hände, dålig balans, rädd för att hoppa högt, hoppade inte högre än stolshöjd (mot slutet inte ens det). Hade navelbråck, vilket gjorde att magen hängde lite.

 

Tyckte om…
…mat

…att stampa och sova i sin korg

…att bli kliad på magen

…att slickas, nafsas och bitas

…att bli borstad och klappad på ryggen

…att sitta vid balkongdörren när dörren var öppen (och nätdörren stängd) och sniffa

…att med skräckblandad förtjusning titta på tvättmaskinen när den var igång

 

Tyckte inte om…
…att bäras

…att sitta i bur

…att åka bil

…veterinären

…dammsugaren

 

Sammanfattning av åren som gått:

 

2006
Vi hade under en längre period pratat om att skaffa katt och berättat det för alla möjliga släktingar och kompisar, för att lättare hitta en katt. Så en dag ringde min bror Anders och undrade om vi ville ta hand om en katt som kom från socialen. Anders svärfar jobbade på socialen och hade tagit hem en katt som inte fick plats på katthemmet och som hade avlivats om han inte tagit hem honom. Vi åkte och tittade på honom och visste direkt att vi ville ha honom på prov eftersom Patric hade allergi mot katter som liten. Brossan och hans tjej Linda berättade att han var ungefär 5 år och kastrerad, mer än så kan jag inte skriva här på hemsidan, med respekt för den förre ägaren. Vi märkte snabbt att Patric tålde honom och behöll honom.

 

2007
Vintern 2007 råkade Buffis ut för njursten, kristaller, blod och bakterier i urinen. Efter två penicillinkurer, specialkost och kosttillskott blev han tillslut bra. 

 

2008
Buffis balans försämrades stegvis, hans sätt att gå försämrades, han staplade sig fram och bakdelen hängde inte riktigt med. Han klarade knappt av att hoppa upp på köksstolen eller i sängen längre och hade vid flera försök misslyckats med att hoppa upp i sängen och istället trillat baklänges ner på golvet. Vad vi visste då hade han inte ont, eftersom han älskade att bli klappad, hade han haft ont så hade han dragit sig undan och antagligen blivit arg om vi klappat honom.

 

2009
Buffis slutade tillslut försöka hoppa upp i sängen eller på köksstolen, balansen försämrades ytterligare. Under våren var jag i kontakt med en veterinär som konstaterat att han förmodligen har problem med lederna och vi testade ett foder som sas lindra ledbesvär. Buffis blev dock inte bättre, så nästa steg blev ett besök hos veterinären som då kunde konstatera att Buffis hade neurologiska problem, nervbanorna fungerar inte som de skulle i ryggraden, vilket gjorde att musklerna i hans bakdel ”sinade”, de förlorade med andra ord mer och mer av sin kraft. Buffis blev även röntgad, då vi sen på bilderna kunde se att några av de bakre kotorna låg snett. Han var dessutom överviktig. Vi fick med oss smärtstillande och bantningskur och medicinen hjälpte till en början. Men efter ett tag blev han sämre igen och kunde inte ens bajsa på lådan, han hade helt enkelt inga muskler kvar där bak.

I september tog vi beslutet att det inte var hållbart att ha honom kvar längre. För hans eget bästa, för att han skulle slippa lida så lät vi honom somna in den 7 september. Han ligger nu begravd på Senoren. Vila i frid älskade vännen!

 

Klicka på någon av bilderna för att se större bilder i ett bildspel!