Tillbaka till nya sajten!

Navigera i arkivet
• Blogg

En snyting rakt i ansiktet
Söndag, 27 januari 2008, 20:15:52

<- Föregående || Nästa ->

I måndags fick jag en snyting rätt i ansiktet, åtminstone kändes det så. Det jag innerst inne visste så väl kom upp till ytan och blev tydligt och klart. Jag var hos distriktssköterskan för att kolla mitt blodtryck. I våras när jag var hos gynekologen var blodtrycket lite högt, så hon ville (för mitt eget bästa) att jag skulle kolla upp trycket igen. Dessutom finns det inom familjen och jag har under en längre period haft problem med yrsel, huvudvärk och trötthet.

Men det var inget fel på mitt blodtryck, det låg där det skulle, däremot var pulsen lite för hög, antagligen pga att jag var lite nervös (just för att trycket skulle vara för högt). Syster Kerstin sa att eftersom jag tränar och äter rätt så förebygger jag att få problem med mitt blodtryck. Det kändes bra att veta att hon, genom att bara titta på mig, kunde se att jag tränar, det betyder ju att besöken på gymmet ger resultat.

Jag ställde sen frågan där jag redan visste svaret: ”Kan yrseln bero på stress?” och fick sedan något som kändes som en timmes lång förklaring, eftersom det var så jobbigt att höra det trots att jag visste det. Kerstin sa att hon trodde att jag var en sån person som lägger ribban för högt – sant. Vidare trodde hon att jag ställer för höga krav på mig själv – sant. Hon trodde också att jag var en sån person som måste vara duktig hela tiden – sant. Hon såg rakt igenom mig och allt blev så tydligt. Kerstin sa sen att jag måste lära mig säga nej, men att det är svårt och att jag till att börja med bör säga nej till någon sak i veckan. Hon sa att kvinnor har svårare att säga nej, de har mer press på sig att visa sina framfötter och visst är det så. ”För vem kommer tacka dig den dagen du inte mår bra…” sa hon.

Ett steg i rätt riktning är att erkänna för mig själv att jag inte kan hantera stress så bra. Jag skulle ha kunnat berätta för länge sen här i bloggen att jag har problem med yrsel, men jag har valt att låta bli. Vet egentligen inte varför, om jag skämts för det eller om det har handlat om att jag inte vill öppna mig och bli för personlig. Men nu skiter jag i vilket, jag måste skriva av mig. Och ni som känner mig sen innan och läst min blogg vet att jag varit lite stressad på senare tid.

Yrseln är svår att beskriva, jag kan få den både när jag står och sitter, jag får oftare problem när jag på jobbet, går och handlar eller är på gymmet, det händer ytterst sällan hemma. Yrseln känns lite som att stå på en finlandsfärja när det går stora vågor på sjön, det känns som att marken gungar. Det känns som att tappa balansen för att snabbt återfå den igen, yrselattackerna varar nämligen bara i några sekunder. Dock varar panikkänslorna som jag får pga attacken lite längre, jag får känslan av att svimma, hjärtat börjar slå hårt och paniken kommer krypande.

På min förra avdelning kunde jag ibland få höra ”Anette, du som kan allt…”. Nu i efterhand har jag insett att de orden var extremt stressande för min del. Dels ökade det ju kraven på mig själv, prestationsångesten blev högre än någonsin och vid vissa tillfällen kunde jag inte hjälpa till. Jag kunde ju inte allt och då fick jag istället dåligt samvete och kände mig som en dålig person. Den andra personen hade förväntningar och jag kunde inte tillfredställa de förväntningarna, jag svek både mig själv och min kollega. Självförtroendet hamnade i botten och kraven som jag ställde på mig själv ökade ännu mer. ”Nästa gång måste jag bara hjälpa till, vad ska de annars tro om mig?”

Ta det lugnt.


Kommentarer (3)

Kommentera!

Stängt pga spamrisken!

Smileysarna finns på Klockantio Grafik