Tillbaka till nya sajten!

Navigera i arkivet
• Blogg

Visdomstand och veterinärbesök
Söndag, 25 februari 2007, 00:00:00

<- Föregående || Nästa ->


Buffisponken är sjuk.

I torsdags var det en äventyrlig dag för min och Buffis del. Dagen började med att jag gick till tandläkaren för att dra ut en visdomstand. Jag hade hört många skräckhistorier om visdomständer, att inte kunna äta på flera dagar, att leva på flytande föda, att ha så ont så det behövts starkare värktabletter och att se ut som en hamster med en uppsvullen kind. Men jag hade nog tur som skulle dra ut en ur överkäken, tydligen är det värre i underkäken och jag är lyckligt lottad som inte ens kommer att få några visdomständer i underkäken.

Carina bedövade mig rätt mycket, först två gånger, sen väntade hon en stund, tryckte på tandköttet, jag sa aj, tog en spruta till, började dra i tanden, jag sa aj, tog en fjärde spruta. Nu var tungan helt bortdomnad, Carina fortsatte att dra och efter knappt en minut var tanden ute. Den hade varit lättare att dra ut än hon tänkt sig och hon fick inte med sig någon benbit som hon befarat innan. Tack och lov! Tänk att vara medveten om att en bit av skelettet fattas! Jag var rätt medtagen efteråt, gick med en bomullstuss i munnen under hela förmiddagen och spottade och svalde blod hela dagen. Som tur var fick jag aldrig så ont, men bedövningen släppte inte förrän flera timmar senare och först då kunde jag äta. De senaste dagarna har jag ätit mat som är lättare att tugga och vant mig vid att tugga på höger sida. Jag ömmar fortfarande lite då och då, men hålet efter tanden krymper för varje dag.

Och så till äventyr nummer två under torsdagen, besöket hos veterinären. Det började under förra helgen när Buffis verkade göra en revolt genom att sprätta ut sanden från lådan långt utanför lådan. Under början av veckan fick vi städa oftare och oftare och det var sand i hela lägenheten. Vi märkte också att Buffis gick på lådan mer än normalt och att han verkade rastlös. På onsdagskvällen stod jag och bevakade honom på toaletten och märkte att han inte kunde kissa utan bara satt och tryckte upprepade gånger. Vi hittade sidor på nätet där det stod att det var vanligt att hankatter kunde få problem med urinen och att det i värsta fall var dödligt. Vår oro blev inte direkt mindre av att läsa något så hemskt.

Under torsdagen ringde jag till veterinären och fick komma direkt. Jag fick in Buffis i buren med endast ett rivsår på handen (han avskyr buren), åkte taxi till Lyckeby och fick komma in till veterinären med en gång. De sövde Buffis, tog blodprov och rensade urinröret. Veterinären förklarade för mig att det lätt bildas kristaller på njurarnas väggar och ibland när dessa lossnar så fastnar de i urinröret. Det var som tur var inget fel på njurarna, det var ”bara” lite blod i urinen som tydde på att något fastnat i urinröret. Sköterskan gav Buffis en smärtstillande spruta och jag fick med mig ett recept hem, en kur på 10 dagar som vi skulle börja med under fredagen.

På fredagen verkade Buffis känna på sig att något inte var som det skulle i maten, han åt upp allt utom tabletten. Vi försökte dölja den i leverpastej, men han slickade runt tabletten, vi virade in den i skinka, men han gick inte på den heller. Det slutade med att jag tryckte ner tabletten i munnen på honom och det skulle jag väl aldrig ha gjort. Buffis började dregla som om han fått epilepsi och dreglade ner både soffan, golvet och sängen. Patric gav honom lite mjölk och då lugnade han ner sig. På lördagen krossade vi tabletten i småbitar och smulade över maten, Buffis åt efter omständigheter upp maten men det tog hela dagen att få i sig allt. Idag gick det slutligen bättre, vi köpte kattmat med sås och smulade i tabletten i såsen, Buffis föredrar nämligen att slicka i sig såsen innan han äter köttet. Vinst till oss och Buffis mår redan bättre!


Kommentarer (4)

Kommentera!

Stängt pga spamrisken!

Smileysarna finns på Klockantio Grafik